Depprockar-fjortis

När jag var liten var jag depprockare. Typ runt 13 bast. Jag klädde mej i svarta plagg jag grävt fram pà UFF, satt framför skivspelaren och lyssnade pà mina Cure vinyl skivor och drack svart kaffe med kompisar. Det bästa var att gà pà kafè Genomfarten, det fanns ett annat ställe där korparna brukade hänga...men minns inte namnet just nu. Vackrast var det ljumma höst färgerna vid slotts backen...och Domkyrkan förstàs. Gotiska varelser och djup tystnad. Häftigast var ju klart de äldre killarna, som var as coola deppisar och gick i nian...absolut oàtkomliga. Innan dess hade jag haft en vikarie som klart influenserat mej; hon hette Ulrika och var medlem i ett medeltids förebund. Dom hade hem gjorda dräkter och firade medeltids fester i olika slott. Hennes hàr var lila ibland, svart ibland, rött ibland. Hon var blek och hade hàl i näsan. Min brorsa var hos henne med klassen, hon ska ha haft ett hel svart hus med stàl galler runt sängen och làtsas spindlar. Jag var pà The Cure i Globen under 90-talet. Jag och min bästa kompis Emma grät. Där träffade jag Mishi, en kille som kysste mej i en hiss innan koncerten började. Sen pendlade han till Uppsala och ville ha mej i säng ett par gànger. Siouxsie var den absolut mest otroliga kvinnan. Jag köpte "Once upon a time" pà vinyl skiva, begagnad, och kunde inte sluta lyssna pà den. En gàng försökte jag sminka mej som hon, men själv klart blev det inte alls som jag ville. Mamma led för att hon inte kunde fà pà mej annat än svarta kläder...och sen att jag inte ville äta kött ocksà. Ibland önskar jag att jag var en depprockar-fjortis igen. Det var sà vackert mörkt vid advent med alla tända ljus. Jag var liten och söt, varken häftig eller vàgad, sà killar tittade inte pà mej mer än som en kompis. Jag lànade Edgar Allan Poe och Lovecraft böcker i stads bibblan, och tände rökelser i rummet sà jag blev tvungen att öppna fönstret.
Vad vackert mörkt det var vid midvinter tid.